Föräldrafördomar...

Föräldraregler, Föräldransvar, Föräldra-ALLT!

Jag tror inte det finns ett enda ämne som diskuteras mer än just föräldraskap!

Vem gör vad, varför gör dem det, hur gör dem det, och den stora frågan... Skulle DU göra så...?

Folk har så många åsikter om föräldraskap, och jag har märkt att dem människor som inte ens har barn, har väldigt starka åsikter om hur man ska ta hand om sitt barn, bara för att sen inse att det inte alls var en dans på rosor. Så var det i alla fall för mig, jag insåg att alla har olika situationer och alla har olika levnadssätt OCH- alla har rätt att vara mamma och pappa på sitt eget vis, så länge inte barnet far illa såklart!

Den mamman som skriker till sitt barn lite för högt i affären kanske faktiskt har en fruktansvärd migrän, eller som jag, svår smärta (dock tror inte jag på att skrika åt ett barn, men jag bryr mig inte om ifall andra som gör det, det är deras val) -eller så har hon bitit ihop i flera timmar och försökt gång på gång att lugna barnets vilda beteende, men inte lyckats och tillslut tar tålamodet slut och orken är borta!

Men det är en situation enbart mellan henne och hennes barn, eller mellan pappan och hans barn! Inget andra ska lägga sig i, OM inte det går över gränsen såklart, då skulle jag rycka in DIREKT! Det värsta jag vet är när barn blir illa behandlade av en vuxen människa som ska veta bättre!

Men det diskuteras alldeles för mycket om vad som är rätt och fel när det kommer till föräldraskap! Som t.ex det eviga "sockersnacket"! När ger man? Ska man ge? Eller ska man låta bli helt? Jag säger bara en enda sak om detta- DET ÄR UPP TILL varje enskild förälder! Om så ett barn får godis VARJE dag, så är det ju upp till DET barnets föräldrar,! Varför måste man vara så engagerad i vad alla andra gör, istället för att bara inse att vi alla är olika, med olika värderingar och olika åsikter!

Jag kan ärligt säga att jag ger Annie godis ibland, just därför att när hon är som mest trotsig och man står där i kassan på konsum och hon bara skriker och ska ner och springa runt och riva ner halva affären, så tycker inte jag det är jordens undergång om jag då ger henne en liten chokladbit som håller henne sysselsatt tills vi handlat färdigt! Herregud, det är ju inte arsenik jag ger henne heller! Även om en del kanske tycker det är precis lika illa med en chokladbit! Men vet ni vad, DET ÄR OK för mig! Dem får uppfostra sina barn utan en enda godisbit hela uppväxten om dem önskar det, det struntar jag totalt i! För varför lägga ner energi på att ha fördomar om andra föräldrars sätt med sina barn? Oftast vet vi ju inte bakgrunden till varför en förälder gör som dem gör. Som för mig. Jag har ont VARJE dag, men jag tar mig igenom dagarna med Annie, och om jag då nån gång ger henne en godisbit när vi är nånstans, så är det enbart en liten muta för att ta mig igenom den uppgift jag håller på med samtidigt som kroppen smärtar och jag är stressad till max! Oftast får hon ju dem där smoothisarna som hon tycker är så goda, men ibland får hon en godisbit, och det är OK! Därför att JAG som mamma till Annie säger det! Sen vad mamman till barnet i kassan bredvid gör eller inte gör, det är HENNES val, och det bryr inte jag mig om!

Sen har vi detta med att spänna fast eller låta barnet gå själv och hålla handen...

 Häromdagen när jag gick på stan med mamma så frågade hon mig varför man inte använder selar nu för tiden när man går på stan där det kommer bilar hela tiden. Jag sa att jag faktiskt inte vet det, men att man bara inte gör det nu helt enkelt. Nu ska man istället springa efter dem, eller spänna fast dem i vagnen.. Och efter det så gick vi ut och gick på stan en tur, och Annie gick bredvid mig och höll mig i handen, det gick jätte bra, MEN hon försökte smita en gång, dock var jag ju snabb att ta henne, och vi var på torget då så det var inga bilar nära, men, då tänkte jag på vad mamma sa om selar. När vår generation var små så använde tydligen nästan alla det. Och varför inte? Det är väl bättre än att barnet som man håller i handen helt plötsligt drar sig ur ens grepp, och springer till det som för stunden lockat hans eller hennes intresse!

Hellre en sele runt barnet, än en tur till akuten med ambulans!

Men, såklart kommer ingen använda dessa, ej heller jag, för idag är det tabu att använda dem.

Liksom hagar... Vi fick låna en hage när Annie var runt 8 månader just därför att Andreas  mycket sällan var hemma, och om jag var tvungen att hämta eller fixa något i källaren eller på övervåningen, så kunde jag sätta henne där bland hennes leksaker den korta stunden! Hellre det än att hon skulle stoppa nåt farligt hon finner i källaren i munnen. För hur mycket man än önskar att man hade det, så har man inte ögon i nacken!

Och jag kan ärligt säga att hon hade mer roligt i hagen, än att sitta på ett kallt smutsigt golv i källaren den korta stund jag var där nere. 

Mest var det för att jag har svårt att bära henne upp och ner för trapporna, och då var detta ett bra alternativ! Dem flesta tyckte det var jätte bra! Men såklart var det inte alla som tyckte det, men det är ju deras problem, inte vårt!

Och vi/jag använde bara hagen under den perioden då jag hade som mest ont och inte orkade bära henne ner till källaren eller till övervåningen, för hade jag gjort det är risken stor att jag hade tappat henne av smärtan i armarna och det hade varit mycket värre än att hon satt trygg i sin hage dem FÅ minuterna! Och jag satte jag alltid på babymonitorn så jag hörde henne. Blev det tyst så gick jag bara upp och kollade så allt stod rätt till, men då bara för att finna att allt var precis i sin ordning, hon hade bara funnit en leksak som var mycket intressant för tillfället =)!

Men som sagt, i hagen var hon säker, det hade hon inte varit bland alla farliga redskap och saker att stoppa i munnen som vi har i källaren!

Och säkerheten går enligt min mening ALLTID först!

Nu behövs den ju inte längre, utan fungerar istället bra som grind för ytterdörren när man vill få in lite frisk luft i huset utan att Annie ska smita ut genom dörren ;)!

Men, så gjorde vi, och även om inte ni skulle göra så, så säljer hagarna fortfarande mycket bra, så det är tydligen fler än vi som använder detta alternativ, och det är ett bra alternativ när man, som jag, har svårt att bära barnet upp och ner för trapporna =)! 

Förr i tiden satt dem stackars barnen i hagarna ofta från morgon till kväll, och det är ju lite väl extremt... Men vet ni vad... Det blev folk av dem också tillslut. (Även om jag aldrig skulle ha hjärta till att göra så)! 

Så den korta stund jag använde hagen när annie var liten tycker inte jag är något att bråka om!

Fast alla har vi olika åsikter, men ibland får man kanske finna lite ödmjukhet och tänka att det nog finns en bra förklaring till varför den eller den föräldern gör som den gör. Vi är alla olika, och vi kommer alla från olika familjer med olika traditioner, och det är väl tur, annars skulle allt livet vara bra tråkigt! 

En del tar 10 minuters paus med en kopp kaffe, själv tycker jag om att kika in 5-10 minuter på FB just för att man måste få prata lite med andra människor när man, som jag, går hemma hela dagarna. Förr gjorde man detta via telefonen, nu använder man internet, men det är ingen som helst skillnad! Internet är den nya telefonen!

Och vi människor behöver ett socialt liv för att må bra! Vare sig man får det från internet eller telefonen!

Och Annie...? Ja, hon har absolut inget emot att leka 10 minuter på egen hand medans mamma tar en paus från lekandet och från hushållet ;)! Barn måste lära sig att leka lite själva ibland, annars blir dem aldrig självständiga individer! Och vi som föräldrar behöver dem där minuternas paus för att samla tankarna på det sätt man själv önskar! Speciellt om man kämpar med konstant smärta varje dag som jag gör, då är 10 minuters vila i sin ordning tycker jag ;)!

Herregud, föräldrar UTAN smärta tar pauser, och det ska man göra! För annars blir man ingen rolig förälder till sitt barn!

Nej, jag tycker det får vara slut med alla dessa fördomar om vad den eller den föräldern gör eller inte gör, för så länge man inte gör illa barnet på något vis, så ska väl egentligen inte andra lägga sig i?

Den enda gången man har all rätt att lägga sig i, är när man VET att ett barn far illa. Då skulle jag inte tveka att rycka in direkt, för det finns inget värre än när oskyldiga barn blir psykiskt eller fysiskt misshandlade av den person dem ser upp till allra mest...

Det är AVSKYVÄRT!

Men när det gäller dem andra dilemman som man som förälder kan stöta på under barnets uppväxt, så tycker jag att man gör som man själv vill, och inte bryr sig om vad andra tycker och tänker, det är DITT barn och du gör som du vill!!

Jag lägger i alla fall min energi på Annie, och sen vad mamman eller pappan i kassan bredvid gör, det rör inte mig!  Jag har nog med mitt eget barn, andras barn orkar jag verkligen inte engagera mig i, eller deras föräldrar för den delen!

 För dem föräldrarna har säkert en anledning till varför dem använder den där hagen, eller den där selen, eller ger barnet den där lilla chokladbiten...

Och vad vet egentligen Jag eller DU om den anledningen...... ;)?

//Kajsa