Ibland slänger verkligen livet till dig en riktigt stor dos av ironi att man kan undra om nån där uppe vill leka "marionettdocka" med en...?
Allt enligt Candidakosten, som jag vet att jag har och som skulle vara bra att bli av med. Så jag har ätit grönsaker, rotsakssoppa, druckit mängder av örtte, ätit massa frukt, inget vitt bröd, druckit proviva.osv. Och tagit Ed McCabe´s syreprodukter för magen. Beställde t.om en sån Hårmineralanalys för att veta vad jag har brist på, respektive för mycket av.
Så.. Allt gick bra i en vecka (precis på dagen faktiskt). Ända tills i söndags då jag efter soppan jag åt fick enorma intervallsmärtor i magen. Då jag visste med mig att jag verkligen hade skött mig nu, så gick jag bara upp och la mig, och väntade ut smärtan. Tyvärr gav den inte med sig utan blev bara värre och värre, tills Andreas kom upp och såg att jag låg på alla fyra på golvet och kräktes och hade oförklarligt svåra magsmärtor!
Det gjorde så ont så jag tog mig inte ens ut till bilen, utan Andreas bar ner mig till hallgolvet, la en filt över mig och ringde 112. Sagt och gjort, en ambulans blev ivägskickad direkt från Arvika. Men när man har så ont så känns varje minut som en timme. Jag fortsatte kräkas upp det mesta av maten, och vred och vände mig i extrema smärtor! Till slut, efter 20 (!?) minuter kom så ambulansen. Väl inne i ambulansen skulle man ge morfin mot smärtorna, men då jag är så sönderstucken, så fick de inte in någon nål, så det var bara att bita ihop tills vi anlände till sjukhuset. Med såna smärtor så kändes det som det tog flera timmar till Arvika, fastän det säkert bara tog 15 min. Jag tror inte jag höll uppe ens en minut med att säga "aj,aj,aj" på hela vägen. Det kändes precis som att magen skulle explodera! Väl framme på akuten tog de emot mig direkt, och en massa sköterskor och läkare var beredda. De gav mig både morfin och en hel del annat för smärtan, och efter en väldigt stor dos med smärtstillande, så gav sig till slut smärtan så gott som. Var vid det laget ganska "uppe i det blå".
Mamma och Andreas stannade för att få veta vad detta var, men det var ju inte så svårt att räkna ut att jag hade fått min 5:e tarmvred. P.ga alla mina operationer (10), så är alla mina tarmar sammanväxta, så det är bara ett enda stort tarmpaket jag har i magen. Som kirurgerna vid den sista operationen bara lyfte ut, och sen tillbaka, då man tog bort äggledare och äggstock. P.ga detta får jag ofta tarmvred, vilket är den värsta tänkbara smärta man kan ha, tillsammans med njursten, och jag har ju såklart båda två i perioder ;).
Hur som helst, jag blev inlagd på 10:an i Arvika för observation, och man försökte sätta en sond i näsan för att få ner kontrastet, och få upp ev. maginnehåll så jag slapp kräkas. Detta gick dock inte, utan jag slet ut slangen och sa att jag hellre dricker skiten. Kontrast smakar ungefär som mjölk blandat med massor av krita. Inte alls gott med andra ord. Men, för att slippa få sond igen så fick jag till slut i mig allt, efter många små klunkar med fingrarna för näsan.
Röntgen som hade gjorts tidigare visade på ett stopp på samma ställe där det alltid blir stopp. Fick se röntgenbilderna, och där det var hinder, fanns en lång "tarmväg" som var alldeles svart, detta var luft sa kirurgen, och förklarade att det gör jätte ont eftersom tarmen bokstavligt talat nästan exploderar. Men, man kan häva tarmvred med kontrastet man dricker (se tarmvred/behandling). Och som tur var så funkade det, denna gången också. Så kontrastet fungerar inte bara som en diagnosmetod utan även som behandling.
Minns att jag blev alldeles kall inombords när han sa "Ileus", (tarmvred), och såg på mamam att hennes ansiktsfärg försvann, precis som min mans. Att gå in i min mage är inget som någon kirurg vill ge sig på nämligen. Dels pg.a blödningsrisken, samt att det ser ut som det gör. Men jag vet att skulle det någon gång behövas, så kommer det inte göras i Arvika, ev. görs det i Karlstad med specialister, eller i Göteborg. Som sagt, det är inte många kirurger som ens vill ta med tång i min buk. Oftast ser de "ovanliga magar" som en utmaning, men min mage är inget för en AT-läkare att ta sig an.
Men, som tur var fungerade kontrastet även denna gång (ta gode gud!!) Och igår fick jag åka hem med min underbara familj. Blev överlycklig av "överraskningsbesöket" jag fick av Andreas och speciellt Annie :D! Saknade dem så!
Så, som sagt, idag är jag hemma, med ännu fler restriktioner om HUR jag ska och inte ska äta.
Ska jag vara ärlig så tror jag att jag vet vad som orsakade det denna gången. Antagligen var det den persikan jag åt i fredags, som ställde till det. Jag får ju inte äta apelsiner, mandariner, sparris, klementiner eller rabarber m.m. Men persikor har de aldrig sagt nåt om, men nu verkar det som att inte ens det går alltså.
Jag bryr mig inte så mycket om vad jag inte får äta, bara jag får vara frisk, och slippa magsmärtorna, och dem konstanta stoppen.
Men åter till min inledning...
Livet är ibland bra ironiskt. Här har jag skött mig till punkt och pricka, och undvikit vitt bröd, ätit fiberrikt, inte druckit/ätit mjölkprodukter, samt tagit linfrön och druckit örtte. Och vad händer...?? Jo, jag FÅR tarmvred igen, av den kost jag kämpat med för att inte få det!
Som sagt... Ironin i det är ganska skrattretande!
Magen fick väl lite av en chock, men nu verkar den ha vant sig, och jag hoppas att mina nya kostvanor ska ge mig mer energi, och en mage som inte gör så ont varje dag.
Nu ska jag gosa lite med min lilla goa treåring. Två dagar från henne var mer än vad jag klarade av!
Så som avslutning:
"Borta bra, men hemma är ALLTID bäst...."
.JPG)
