Hade en intressant (som alltid) diskussion med min make ikväll om spekulationer (läs: skitprat) som jag försöker (!!) så gott jag kan att hålla mig ifrån! Säger jag något så är det sånt jag antingen redan sagt till berörd person eller inte har problem med att säga :).
Hur som helst kom vi in på detta med spekulationer som sagt och jag mindes då en incident på ett jobb jag hade för många år sedan. Där rena spekulationer angående huruvida en av medarbetarna hade opererat brösten eller inte till slut blev till att "hon HAR opererat brösten"... "Och läpparna, och låren, och magen" o.sv os.v. Ja, i stort sett HELA hon var absolut omgjord från topp till tå för hon såg ju sååå bra ut. (och det kunde hon ju inte göra utan en herrans massa operationer tydligen)..
Luktar enbart avundsjuka i min näsa men...
I alla fall...
Kvinnan fick reda på detta skvallret (hon hörde dem prata om henne en dag och när hon frågade mig så sa jag som det var, men att jag hade antingen försvarat henne eller gått därifrån när dem började spekulera igen) och slutade där efter på vårt jobb tråkigt nog. on var en jätte duktig arbetssam och trevlig tjej. Glad och pigg och sa inget ont om en enda människa.. hennes enda "brist"..? Hon var tydligen "FÖR" fin!
Åren har nu gått, men jag har tänkt på henne från och till och undrat om hon fick ett nytt jobb där man inte behandlade henne efter utseende utan efter personlighet. Men det tragiska är att hon var en av dem som tog åt sig riktigt hårt av detta. Jag skulle ha ifrågasatt och tagit "fighten" hellre än att sluta faktiskt, men alla har inte den styrkan och det ska såklart respekteras :). Men hon tog det alltså riktigt hårt... Så hårt att hon inte ens kände att hon kunde gå till det jobbet och träffa de kollegorna EN ENDA dag till...
Detta är i allra högsta grad vad jag kallar "mobbning på arbetsplats" och något som (tyvärr) "vi" kvinnor är mästare på och som tragiskt och barnsligt nog även förekommer i vuxen ålder inom många yrken (och andra sammanhang) där merparten är kvinnor.
"Psykologisk krigföring", det kan vi minsann vi kvinnor om vi vill! Och vi kör på tills slaget är vunnet... Tills "fienden" ligger ned... Lågt som bara den? JA! Men så är verkligheten i allt för många sammanhang tyvärr... Vi kvinnor sägs vara av det mer förstående, mjukare och varmare könet... Men kylan kan gå ända in i märgen på den som blir drabbad av denna simpla metod som ibland kallas "kvinnlig psykologisk krigföring.."
Och... Detta är vad spekulationer kan ställa till med. Man gör en höna av en fjäder. Och det värsta av allt är att fjädern oftast inte ens existerade från första början!
Att spekulera i andras liv är bara rent slöseri med både tid & energi som man skulle kunna lägga på annat roligt! För att inte tala om all negativ karma x 3... ¨
"Det du skickar ut i universum får du alltid trefaldigt tillbaka.. Både gott och ont..."
Värt att komma ihåg ;)!
Och säg att vi istället vänder på ovanstående scenario:
"OK, hon har opererat bröst och läppar.. SO WHAT?! Vem bryr sig?!
Mår hon bra av det så är det väl bara bra och fram för allt hennes ensak och inget man ska passa på att snacka skit om på kafferasterna, när personen inte är där dessutom och kan få "försvara sig" bara för att man inte har vett nog i skallen till att diskutera vädret eller annan trevlig händelse som hänt den senaste tiden istället".
Mitt svar när "de" frågade mig vad jag trodde...?
Jag sa: "Jag har ingen aning. Jag är inte intresserad heller, men nästa gång jag ser henne ska jag fråga vart hon gjort det för jag skulle med vilja ha en sån "hylla" som hon har". Sen gick jag. med ett leende på läpparna skapat enbart utav deras chockade miner.
Detta var inte alls populärt då, för är man inte "med "dem", så är man per automatik "emot dem", och då får man räkna med minst lika mycket skit och vara beredd på att ta den...
Men det är faktiskt mer deras huvudvärk än min. Hihi ;)!
Som avslutning vill jag lämna er med en enkel grundregel som jag läste för många år sedan i en tidning som lyder: "Det du inte vågar yttra direkt till den det handlar om, det är heller inget du behöver säga till någon annan.."
Lättare sagt än gjort? Ja absolut!
Men försök och goda föresatser kommer man långt med!
//Kajsa :)
Håller absolut med dig om att man inte ska prata bakom ryggen på någon. Men... jag har varit med om både kvinnor och män som gjort det. Dock så tror jag att det är mer "så det ska vara" när det gäller kvinnor. Det verkar vara en social grej som många får lära sig för att "passa in" och "få vara med". För när jag inte varit med och pratat så har jag inte fått vara med. Likaså andra kvinnor. Och där är det också svårt att vara stark tror jag. Det är inte alla som orkar hålla på sin egen moral och vara ensam utan de vill hellre vara i en grupp och "hålla med". Människor är mer eller mindre gruppfolk och att bli utesluten sägs vara den hårdaste form av mobbing som finns. Synd att folk inte automatiskt mognar med ålder :-/ Nu menar jag inte att de som inte orkar stå emot är omogna utan menar de som mobbar. De som inte orkar stå emot är inte alltid omogna, för det ÄR svårt att stå emot. Sedan finns förstås de personer som skvallrar och pratar ont om folk för att de är olyckliga, avundsjuka, har sociala svårigheter och/eller inte vet nåt annat. Dessa personer brukar jag aldrig bry mig om, förutom att jag säger ifrån om jag tycker att det blir för mycket eller om de försöker dra in mig.
SvaraRadera