"Ännu en person ebolaundersöks i USA"
Aftonbladet 2014-10-16:
"Ebolasmittad tog flyget för att planera bröllop"
"President Obama sa samtidigt att risken för att smittan ska spridas inte ska överdrivas, enligt The Telegraph.
– "Jag skakade hand och kindpussade sjuksköterskor på sjukhuset, och jag kände mig helt och hållet säker, det här är inte som influensan", säger Obama.
Vita huset meddelar i ett pressmedelande att -det är inte aktuellt med ett reseförbud från de drabbade länderna till USA, rapporterar Reuters.""
Är det bara jag som tycker detta sköts lite oansvarigt? För att förhindra smitta ska vi vara rädda, det är en biologisk reaktion för överlevnad sen urminnes tider. Förbjud resor till drabbade länder (sunt förnuft borde räcka kan man tycka), isolera människor som vårdat de smittade (åtminstone tills de testats negativt) och- Viktigast av allt- skydda andra resenärer som reser tillsammans med de som arbetat med de sjuka genom privata flyg och speciella och strikta kontroller samt tillfällig karantän. Det räcker med de två som burit på smitta i artiklerna. Tänk hur många de i sin tur ska ha mött och hälsat på (vi vet ännu inte om smittan kan mutera, och hur snabbt!) under den tid de var "ute bland allmänheten". Missförstå mig inte nu- Jag tycker dessa människor gör en otroligt beundransvärd insats som tar risken att utsätta sig själva för smitta, men..... Som sagt, hur heroiskt det än må vara så får vi nog "slänga av oss silkeshandskarna och sätta på oss arbetshandskarna" och göra vad som kan tyckas nödvändigt och självklart innan vi har en fullskalig epidemi världen över som vi inte klarar stoppa.
Jag utger mig inte på något enda vis för att vara expert på smitta, men rent sunt förnuft har jag åtminstone. I alla fall utifrån den information man hittills mottagit via media de senaste veckorna/månaderna.
Stämmer den bilden så är inte frågan OM utan NÄR vi är "illa ute"...
Nej, som sagt. Släng bort silkesvantarna och denna lite ansvarslösa (fega) hantering av de tappra själar som vågar resa till drabbade platser för att hjälpa de sjuka. "Ni är OTROLIGA och vi hyser alla enormt stor beundran och respekt för att ni utsätter ert eget liv för en risk genom era osjälviska handlingar. -All eloge till er!"
Men... "Även ni måste förstå att ni kan bära på en potentiellt stor risk att föra smittan vidare till era hemländer och sen vidare ut i världen tills den är totalt utom kontroll?"
Stämmer den bilden så är inte frågan OM utan NÄR vi är "illa ute"...
Nej, som sagt. Släng bort silkesvantarna och denna lite ansvarslösa (fega) hantering av de tappra själar som vågar resa till drabbade platser för att hjälpa de sjuka. "Ni är OTROLIGA och vi hyser alla enormt stor beundran och respekt för att ni utsätter ert eget liv för en risk genom era osjälviska handlingar. -All eloge till er!"
Men... "Även ni måste förstå att ni kan bära på en potentiellt stor risk att föra smittan vidare till era hemländer och sen vidare ut i världen tills den är totalt utom kontroll?"
Vi känner ingen mindre beundran för er även om ni kanske måste "behandlas" med undantag"!
För när det är för sent, när vi har facit i hand. Vad gör vi då? Hur många fler exempel ska vi behöva ha på ;"vad vi borde ha gjort" när man ser på katastrofen i efterhand?, i världen?
1. Varför sätter vi inte dessa människor på privata flyg ??
(är det en ekonomisk fråga?!)
2. Varför sätts inte personal som arbetar med sjuka i karantän tills dess att man konstaterat att smitta ej inträffat?
(Är det rädsla för att förminska deras insats"?)"
Och 3: President Obama: "Jo, vi ska vara rädda"!
Det är så vi har överlevt och utvecklats till den framgångsrika och intellektuella art vi är i flera hundratusen år. Rädsla är en process vi inte styr över. Och det faktum att vi har nåt som andra arter inte har: "sunt förnuft".
T.om ett litet barn har vett nog att "sky elden"....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar