Huuu... Såg precis ett program om barn som inte vill flytta hemifrån (p.ga föräldrarna såklart). Och jag tror inte det handlar om saknaden efter kärlek utan det handlar om ren LATHET. Hemma gör mamma (oftast) allt för sina söner (och döttrar också men tyvärr skämmer många bort sönerna mest), och vilket liv?? Klart ingen vill lämna det??
Men det är vårt ansvar som föräldrar att se till att våra barn får sina vingar och vågar lyfta när den dagen kommer. En av männen var 22 år, bodde hemma men hade kommit in på ett av USAs bästa college p.ga jätte bra betyg!! Men efter en vecka på nya skolan så ringde han hem och bad "mamma tomma o hämta stackarn" 😉. Han ville hem pöjken..
Men.. Det sjukaste av allt- Mamman hämtade honom!! Vore det Simon hade jag bara sagt att "nej, har du flyttat hemifrån och kommit in på en sån bra skola så får du banne mig klara dig själv och kämpa på. Du kan tacka mig sen!" Jag flyttade när jag var 15 och sen var det ingen återvändo även om jag ibland ville. Och det är glad för idag. Jag fick jobba för att få ihop till hyra och kämpa för att lära mig att pengar inte räcker när man bor själv till allt man vill ha. Jag jobbade helger som servitris och redde mig fint på egen hand.. Från 15 års ålder.... Det var tufft såklart men jag lärde mig så mycket genom att då stå på egna ben tidigt. Visst.. 15 år är kanske lite tidigt, man får väl se från "fall till fall".
Men 21.....?! Herrejesus..............
Mina barn där allt flytta när de blir myndiga! Då räknas de enligt lagen som vuxna människor och om vi alls har lyckats uppfostra dem, så kommer de VILJA leva på egen hand utan sin mor och far då 😊. DÅ har man LYCKATS!
Det är nyttigt för dem. För bortsett från icke vald arbetslöshet och sjukdom (o.dyl) så finns det ingen anledning till att inte klippa navelsträngen. Barnen stannar inte hemma hos mamma och pappa av nån annan anledning än att det är bekvämt......
Vårt ansvar som föräldrar är att förbereda våra änglar för vuxenlivet med kärlek och regler, moral & etik, respekt och acceptans av andra människor m.m OCH- framförallt förmågan att stå på sina egna två ben.
Då har vi gjort ett bra jobb 😇..
Håller absolut med dig, men kan säga att det inte var av lathet som jag inte flyttade hemifrån före jag var 24 år. Det funkade helt enkelt inte förrän då, när jag fått någorlunda förståelse från vården, fick ekonomiskt stöd av FK, lyckats ta studenten trots försenad skolgång (studenten vid 22 års ålder var inte vad jag ville, men är superglad att jag ens klarade att ta den) och fick tag på bostad. Min navelsträng var dock klippt långt innan det :-) När mitt barn är redo att flytta så är han redo att flytta. Jag tänker inte underlätta för honom så att han bor kvar hemma av ren lättja, men om han bor kvar när han är 20 så gör det inte så mycket för mig. Då får han ta vuxenansvaret hemma hos oss istället :-)
SvaraRadera