Om PTSD, (Post traumatiskt stress syndrom:)
Har sedan många år diagnosen PTSD och ifjol blev det ytterligare en situation där jag hamnade i ett svårt trauma. PTSD är när kroppen blir utsatt för ett trauma som man sen inte bearbetar eller får hjäp med. Då utvecklas PTSD. Om det kan ni läsa mer här: PTSD- Vad är det?
Hur som helst...
Jag gjorde ett test som jag blivit ombedd att göra för en behandling om "stress och utbrändhet i samband med trauma e.tc" och jag fick 64 av 70 poäng; "Du har svår utbrändhet och borde söka hjälp" var svaret, sen skulle man om man hamnade inom en viss gräns göra ytterligare ett test för depression vilket gav ett ännu högre poängskala....
I princip stod det sammantaget att "du måste söka hjälp och hitta verktyg att förenkla din vardag" och ta itu med det som gör dig utbränd och deprimerad. Men det är ju det jag gör! Vad mer kan man göra??För det är svårt när man får vänta i 1 år och 7 månader på att ens få en tid till CFTS då det är så svårt att ens komma IN där utifrån bedömningssamtalen. Enbart ett fåtal får komma dit. Och sen är väntetiden lång då det är en lång behandling. Bedömningssamtalen gjordes i början av året och då hade jag redan väntat på att få hjälp efter allt som hände 2013 och bakåt i 8 månader...
Detta är något jag ska ta tag i när jag gått utbildningen/behandlingen som jag kom in på :D!. För du ska bara inte behöva vänta så länge när resurserna finns!!
När ork finns vill jag jobba för att ingen annan själ ska behöva vänta så länge efter utsatt trauma för att få hjälp... Det är ett löfte!
Och nu ska jag ta tag i tipset jag fick att verkligen skriva ned i detalj vad som hänt för att släppa på trycket. Jag struntar i vad andra tycker eller inte tycker. Vill man inte läsa en blogg av nån anledning så är det ju ens eget val och inget man ska göra nån grej av. Fick tipset igen härom dagen och den personen sa det jag ju vet är sant; "Om nån annan stör sig på vad DU skriver på DIN blogg så kan de bara låta bli att läsa".. Ingen tvingar dem", Du gör det för at du mår lite bättre då och då ska du göra det..Punkt slut!"
Jag skriver bara för min skull, ingen annans. Men jag kommer göra det på bloggen för jag tror det kan hjälpa andra som av nån hemsk anledning hamnar i den situation jag/vi hamnade i... Jag skäms inte för att jag behöver lite hjälp och verktyg utan jag ser det som en styrka tt jag tar tag i problemen. Ibland har vi inte de rätta verktygen för att kunna gå vidare och att lägga locket på har inte funkat så bra visade det sig. Ibland behövs hjälp och då är det tur att hjälp finns. Vi måste sluta se det som "tabu" att tala om att man behöver hjälp när psyket blir för påfrestande av yttre påverkan. Därför är jag öppen och ärlig om detta för annars är jag en av dem som är med och skapar ett tabu om just dessa problem som har med psyket att göra. När man talar om "psykiska problem" så är det nog så att "tabuet" kommer utifrån att vi tänker "psykisk sjukdom"= "galen". Jag avskyr det ordet för att vara psykisk sjuk är ingen skillnad mot att vara fysisk sjuk, det är en sjukdom- Punkt slut!
Men... Just "psykiska problem" kan innebära ett spektrum med allt ifrån obearbetad sorg, trauma, depression, utbrändhet, stress, minnessvårigheter e.tc e.tc.
Så....
Fortsättning följer med historien som jag nu känner att jag är redo att dela med mig av för både min skull och andras...
Ljus & Kärlek
//Kajsa <3
Bra att du inte skäms! Ingen ska behöva skämmas för något sådant, precis som ingen behöver skämmas om de har brutit ett ben etc. Jag var öppen i min blogg med min panikångest när jag led av det mer frekvent än nu. Har det fortfarande någon gång ibland, men inte alls så ofta som precis i början. Det behövs öppnas upp mer så att den där känslan av att skämmas försvinner till slut. Det kommer kanske inte hända i vår livstid med tanke på vilket tabu det är för många, men vi kan dra vårt strå till stacken och vara öppna med det samt få oss själva att må bra i alla fall genom att kunna prata om det. Fortsätt på din väg! Den är DIN att vandra. Kramar!
SvaraRadera