Vänteläge...

Väntar... Väntar... Väntar...

Det känns som hela mitt liv går i slowmotion nu och att jag bara går och väntar på besked....

...Besked från läkaren, besked om behandling, besked om vart jag ska om proverna visar vad dem tror.. Besked om jag kommer bli frisk en gång för alla nu, eller om svaren kommer skicka mig två steg bakåt igen tills nästa diagnos som läkarna kommer med. Men som tur är har jag träffat en underbar läkare på Vårdcentralen nu, och han är tvärtemot dem andra läkarna. Han tycker snarare att mitt "fall" är riktigt intressant, och han förstod mycket väl hur dåligt jag mått med hjärtklappningar och ett hjärta som slår så hårt ibland att jag tror det ska hoppa ur bröstet på mig, bara av att vända mig i sängen.

Jag har blivit så handikappad av detta och av smärtan i armar, ben och rygg att jag inte orkar göra det jag vill. Förr älskade jag att dansa, så det är det första jag kommer ta upp igen om jag blir frisk. Men just nu gör det ont bara av att lyfta en arm eller ett ben, och hjärtat och dem andra konstiga problemen jag har, så som blåmärken och magsmärtor är bara toppen på isberget. Men... Finner dem äntligen felet nu så kanske jag kan bli frisk =)!Och det är inget jag hellre önskar mer =DD!! Tänk att kunna dansa igen =)! Eller att få damma av cykeln, och cykla runt stömne utan att hela kroppen skriker av smärta och hjärtat slår i 140 =))! Tänk att kunna gå i skogen utan att oroa sig för hur långt man går, för man ska orka tillbaka också, tänk om...

Såna saker tar dem flesta människor för givna, men jag lovar er, att som sjuk så är det dem enkla sakerna man drömmer och fantiserar allra mest om! Så ni som inte är sjuka och inte har ont. TA VARA PÅ DET! För det kan komma en dag då ni, som jag inser att allt det som man förr gjorde, och som man älskade, bara är ett minne blott....

Men jag vet iaf vem jag var INNAN jag blev så här dålig, och jag vet vad jag KLARAR trots sjukdomen. Och som jag sagt tidigare, barnen ger oss styrkan att kämpa vidare, och tack vare Annie, ser jag ljusare på varje dag som jag vaknar till =)! Och även tack vare Andreas såklart, och min underbara familj =)! Utan er skulle jag inte bry mig om att gå upp varje morgon och kämpa mig igenom dagen från morgon till kväll.

Men.. Det kommer komma en dag då jag slipper se dagarna som en kamp, utan istället kan se dem som en enda stor möjlighet istället =)! Det gör jag ju nu med, men med vissa begränsningar dock =)! Men jag lever mitt stilla liv här med Annie & Andreas, mina två änglar, och jag gör så GOTT JAG KAN =)! Och jag är ärligt talat bara glad för varje dag som "han där uppe" låter mig få uppleva. För för mig har inte det alltid varit så självklart...

Men, det är en annan historia, och den orkar jag inte dra för er nu.
Nu ska jag snosa lite på min vackra och tungt sovande lilla flicka bredvid mig, och sen försvinner jag djupt in i drömmarnas värld, med ett stort leende på läpparna för den dag jag fått uppleva tillsammans med alla mina kära...!

Zzzz NattiNatti! Zzzzz

"I´m not just anybody, I´m somebody, and that´s IMPORTANT!"