Ja, jag är ju lite dålig på det här med att uppdatera bloggen, vilket ni som läser den redan vet, haha ;P!

Men så ibland när min lilla ängel sover så tar jag mig tid att uppdatera den.

På senaste tiden har jag funderat mycket på det här med att skaffa barn när man är sjuk. MÅÅÅÅNGA har delade meningar om detta ämne- så även jag själv ironiskt nog.

Jag vet att jag gjorde rätt val när jag 2008 bestämde mig tillsammans med min man andreas att skaffa barn trots att jag är sjuk. För enligt min mening är det väl så att man är TVÅ om att skaffa barn, det är ju därför det heter "föräldrAR" och det är väl kanske därför det behövs två personer för attt kunna skaffa ett barn..

Ja, jag vet, med dagens teknik kan man skaffa barn på egen hand, men egentligen inte om man tänker på det, En kvinna kan aldrig skaffa ett biologiskt barn utan en mans hjälp eller tvärtom, även om det är en indirekt hjälp.

Annie föddes den 22 juli 2009, och vet ni vad det bästa av allt är...? Tidigare hade jag inget att kämpa vidare för, jag hade ingen som fick mig att känna att jag var behövd, inte på det viset som Annie gör... Summering; HON ger mig min styrka och kämpaglöd! Det är ju för henne som jag tvingar upp mig ur sängen på morgonen när hela kroppen skriker av smärta, det är för henne som jag tar tag i dem där extra problemen som blir att vara mamma och sjuk. T.ex att ta sig ut till bilen med packning och ett barn på armen är inte bara, bara när man har ont och varje muskel gör jätte ont vid minsta lilla användande av dem.

Det finns INGET som säger att jag skulle bli en sämre mamma än andra mammor, OCH jag kan ge Annie något som inte friska mammor kan- nämligen MER TID! Och även om jag kanske inte kommer kunna vara med och träna fotboll med henne, eller åka slalom (iaf inte nu) m.m. så kommer jag alltid älska henne villkorslöst, kunna bli med henne på konserter, spela och sjunga med henne, OM hon väljer att gå i mina fotspår och alltid lyssna på henne e.tc e.tc! OCH jag vet vilken tur jag har som ens fick henne mot alla odds, så jag kommer alltid uppskatta den gåva jag fått, och jag kommer alltid älska henne och försöka förstå och respektera henne, även när det är svårt! Det är inte själviskt att vilja bli mamma när man är sjuk, däremot är det SJÄLVISKT att bli mamma om man vet att man är dödssjuk, det är ju en annan sak!

Här får ni mitt mirakel i bild:

Detta är väl ändå värt att kämpa för ;)! Livets mirakel, mitt underverk!