Först fick jag vänta på ultraljudet av hjärtat, men det gick väldigt fort ändå måste jag säga. Även om det tog ca 2 månader, men det är ju helt ok.
Så förra veckan gjorde jag hjärt-UL:et som visade en förträngning där blodet ska gå in i hjärtat. Fråga mig inte vad det kan betyda, för jag vet inte :S. Fick ingen mer information än "ta det lite lugnt och undvik fysisk och psykisk stress". Jo visst! Hur gör man det när hjärtat börjar slå bara av att telefonen ringer eller jag vänder mig i sängen och andfåddheten är ett faktum.
Skulle invänta nytt EKG, där man ska cykla samtidigt, ett s.k "arbets-EKG" Och redan i fredags kom det en tid för det, och en massa prover jag måste ta. Undrar hur jag ens kan ha något blod kvar efter alla prov de tar på mig... ;)? Så redan till veckan ska jag försöka cykla med elektroder på kroppen. Jo, tjenare! Jag som inte ens tar mig upp för trappan utan att jag flåsar som bara den, och hjärtat rusar ännu mer.
Men jag är glad att det gör något åt det. Har lidit av detta alldeles för länge, och har verkligen hållit det för mig själv hur jobbigt det egentligen varit och är! Att inte ens orka busa med sin dotter, eller gunga henne, eller bara gå ut och gå med henne i vagnen är jätte jobbigt. Psykiskt alltså..Man vill så mycket mer än kroppen orkar. Normalt sett är det smärtorna som stoppar mig, men om jag bara fick tillbaka orken så kanske jag kan "träna bort" lite av dem med. Bara när jag sitter stilla och skriver nu så rusar hjärtat...
Som sagt, man vill så mycket mer än man orkar... Kroppen sviker mig varje gång och är det inte det ena så är det det andra, och jag vet inte hur mycket mer jag orkar med.. Att lära sig leva med smärta varje minut av dagen är nog påfrestande, men att sen ha en mage som gör att man får åka in och ut på akuten hela tiden, samt ett hjärta som inte presterar som det ska.. Ja, som sagt... Enough is enough!
Men det är tur att jag har denna bloggen. Här kan jag ventilera mig, och andra som har samma problem kan kanske känna igen sig och iaf inte behöva känna en sån ensamhet i sin smärta/sjukdom som många kan känna. Vill man läsa så läser man, och vill man inte så struntar man in det. Det är det som är SÅÅ bra med bloggar! Men nu orkar jag inte skriva mer, måste upp och röra mig då ryggen värker för mycket av att sitta stilla för länge... Ha en super bra dag allihopa =D!!
På återseende...
//K
Jag tycker verkligen det är bra med bloggar som denna. Som skriver om det "riktiga" livet också och inte bara har en massa mode, dagens outfit och liknande. Visst, en del gillar att läsa om sånt och det är helt ok, men jag gör det inte. Jag vill läsa lite mer substans. Tycker även det är skönt att veta att man inte är ensam med sin smärta, även om det är hemskt att veta att andra också har det jobbigt.
SvaraRaderaJag vet hur du menar Therese. Jag har inga fördomar, men jag vet själv vad jag skulle vilja läsa, och det är INTE: "Idag fönade jag mitt hår kl 07.28, sen sminkade jag mig kl 07.30, och klockan 08.00 var jag på jobbet. Sen åt jag mat när jag kom hem, och tittade lite på vilka kläder jag ska ha på mig imorn".. E.tc...""
SvaraRaderaHar inget emot att andra tycker sånt är intressant, men det är INTE sånt som intresserar mig. Debatter, politik, aktuella ämnen och riktiga liv är det jag vill läsa om! Och dem flesta andra också tror jag ;)